Jag har fortsatt min vandring i kartboken och på gåbandet.
Och i bassängen, det får väl symbolisera en simtur i Indalsälven, det då.
Dax att röra på sej och jag fortsätter längs 87:an. Varför? Varför har man glömt att ta med den här delen av Jämtland när man skrev turistguiden?
Krångede kraftverk är väl ett störande moment i allt det vackra. Men väcker tankar. Vattenkraft? Kärnkraft? Något ska vi ta vår energi ifrån...
Jag blir gladast av de stora vingarna från vindkraften.
Solceller är också en trevlig bekantskap och jag hoppas att få se mycket av det i Kenya.
Alltså, nu ska jag fika igen. Det kan inte bli annat än en kopp varm choklad (fairtade) med vispgrädde. Och filmjölkslimpa med bara bregott på.
Jag stannar i Gevåg, sitter åter igen vid Indalsälven aldeles där den snuddar vägkanten på en fikaplats med bord och bänkar. Så vackert och jag riktigt känner hur det fläktar svalt i solen.
Jag är själv förvånad hur långt jag hunnit. Tittar på kartan och räknar mina kilometrar. Jo, det stämmer.
Jag går förbi Ragunda gamla kyrka. Och kan man gå förbi Döda fallet utan att nämna det. Utan att låta tanken snudda vid 1796? Som en spännande saga fast på riktigt.
Numera är det även känt för sin utomhusteater med vridläktare.
Vi följs åt ända till Bispgården, jag och Indalsälven. Vi har olika mål och det har varit kul de mil vi delat, men nu svänger jag norr ut på en rödasfalterad väg.
Skrattar lite när jag ser vägskylten Blåsås och strax kliver jag in i Ångermanland.
Idag när jag gått färdigt på bandet kom en medgymmare fram till mej och tyckte att jag var duktig som gick så snabbt och så länge.
Tänkte säga att jag snart var i Sollefteå.
Men jag sa bara "tack, jo jag känner mej duktig också."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar