torsdag 3 januari 2013

Min egen pilgrimsvandring. Del 5.

  Det är en märklig vandring jag gör. Ute är det vinter. En vinter som jag gillar. Snö och inte alltför kallt och bra isar att pimpla på.

   På min promenad på gåbandet är det sommar. Jag vandrar förbi skogar och sjöar. Känner lycka över att kunna gå. Och hur kul det är att ha ett mål.

   Vad är då en pilgrimsvandring? Att gå och som enda sällskap ha sina tankar. Och en kropp som orkar. Kanske att möta okända människor och dela deras liv en liten stund.
   Den religösa aspekten är väl att komma till insikt med hjälp av något större.

  Jag förstår budskapet till mej! Och det är komiskt. Väldigt komiskt. Jag ska inte alltid vara på väg.

  Varför inte bra njuta och gå just den timme jag går? Varför blanda in framtiden? Varför inte göra klart det jag håller på med?

   I oktober stod jag i hallen hemma med en öppen resväska som jag höll på packa. En vecka i Turkiet låg framför mej. Om några timmar skulle planet ta mej till sol och värme. Till hammam och havet.
  Och vad gör jag? Med den vänstra handen plockar jag ner saker som är bra att ha med. I den högra handen håller jag telefonluren och bokar en resa till Nairobi.

   Varför ägnar jag mej inte åt att förbereda resan till kontinenten Afrika nu. Det är ju ibland halva resan.
   Men vad gör jag nu då? Jo jag planerar att resa igen och måste fixa den resan innan jag åker.

   Idag har jag bestämt mej för att varje dag avsätta tid för att förbereda inför Kenya-resan. Ska fylla mej själv med förväntan. Planera och i lugn och ro vara klar flera dagar innan jag byter kyla mot värme.
   Inte blanda in något annat resemål innan det här är avslutat.

   På min pilgrimsvandring korsade jag Indalsälven. Och tänkte "Men den är ju alltid på väg."

   Jag insåg också skillnaden. Om man följer dess vandring från början långt uppe i fjällvärlden och tills den möter Bottenhavet, så lever den ett variationsrikt liv.
   Trots att den alltid är i rörelse, så är tempot och insiteten olika. Det finns både forsar och sel.
   Så nu tänker jag lära mej det, genom att slå följe med Indalsälven i flera mil. Och just här flyter den på i ett aldeles lagom tempo för mej.

   Så ska livet vara. Så ska mitt liv vara.
  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar