Jag vet att det inte var bättre förr, men...

    Tror att jag börjar bli gammal. Jag vill ha det på det sätt jag är van!
    För äventyr är jag inte för gammal, men för att ta mej till äventyret.

    Förr hade jag en biljett, som jag kunde ta fram och kolla på. Jo, dagen stämde, tiden stämde, alltså allt är ok. Ååå jag vill ha en vanlig gammeldags biljett nu också.

    Nu sitter jag här med ett repigt visa-kort (hoppas fungerar hela vägen.)  Där i det kortet finns en flygresa. Bra då vet jag det.

    När jag tar fram mitt pass och tittar så vet jag att där ligger t om två flygresor. Bra då vet jag det.

    I sonens mailbox ligger sista resan. Bra då vet jag det också...
   
  
   
   Jag den stora globettrottern (ha ha) stod först i kön på Arlanda gate 5, framför oss låg en härlig vecka i Tunisien. Ja, jag stod först i kön snabb och effektiv. Reseledaren. Det var jag det.
   "Jamen det här är ju ingen biljett," säger killen i incheckningen, "det är ju bara bokningsbekräftelsen."
   Pling, sa det i mitt huvud, kul med en vecka i Stockholm istället.
   Jag hade inte klickat mej fram nog långt på datorn, så jag hade inte skrivit ut rätt papper. Alltså biljetten.
   Efter den gången så vill jag inte vara redeledare mer. Vill inte uppleva den känslan igen.
 
   Men nu sitter jag här och tittar på mitt visakort och pass, som ska ta mej till en annan kontinent. Och förhoppningsvis hem också.

    Jag tittar också på en annan biljett som jag sparat. Den är mörkgul i hård papp. 3 gånger 5,5 centimeter.
   SJ persontåg Tur och retur, står det på den. Priset var 3.50, men det är överstryket och istället står det 4.30. Den gäller i 10 kalenderdygn och stämplas genast vid uppehåll, allt står på den lilla papp biten.
   Med den i handen så visste min farmor Emma att hon hade en biljett från Stöde till Sundsvall och hem igen.
    24.3. 1948 är datumet.