...slänger mej in i saker som jag inte borde...

   Sitter här i mitt soffhörn. Lite yr och lite, lite illamående. Och jag undrar är det självförvållat? Vad är det som gör att jag slänger mej in i saker som jag kanske inte borde. Varför tänker jag inte efter den där tiondels sekunden. Varför sitter jag inte kvar som de flesta andra och väntar att någon annan ska rusa fram och göra något. Men icke!
    Vi var inte så många i lokalen ikväll. Och jag satt defenitivt inte närmast. Jag var nog inte den första som upptäckte vad som höll på att hända och vad som sedan hände. Men jag var klart snabbast fram och hjälpte den äldre mannen som föll rakt baklänges och slog bakhuvudet i golvet.

   Kan man säga att jag får skylla mej själv att jag sitter här och mår som jag gör? Eller är det någon annan mekanism som träder in, som inte riktigt är jag, som jag inte kan styra över?
   Varför låter jag inte några sekunder ticka iväg? Tänker att det finns nog någon som är utbildad eller bara vem som helst annan som kan rusa fram. Vad är det som kopplas bort ur min annars så logiska hjärna? När den borde säga åt mej att sitta stilla. Att inte vara så på hugget.

   Kanske ska jag fråga vad är det som kopplas till, i min hjärna? När jag förstår att någon behöver hjälp är jag snabbast fram. Utan tanke på om jag kan hantera det jag ger mej in i eller inte. Jag blir aldeles lugn trots att blodet rinner mellan mina fingrar och droppar ner på golvet till en mörkröd pöl. Det till och med stänker små små droppar och bildar ett fint mönster runt om.
   Det är liksom någon annan än jag som tar över. Kanske känslan av att om det vore jag som låg där, hoppas jag att någon skulle finnas vid min sida.

   Jag tänker inte. Och jag tänker framför allt inte på att jag inte tål blod. Och absolut inte gapande sår. Tänker inte... tänker inte... För då svimmar jag.

   Sitter här i mitt hörn i soffan och känner mej ganska stolt ändå. Jag vet att jag har en autopilot som kopplar in, när det behövs. Jag vet att jag kan hantera situationen så länge det behövs. Att jag sedan sitter här lite yr och kallsvettig, spelar det så stor roll?