Varma koppen

I våran familj kan vi inte säga "varma koppen" utan att explodera av skratt. Ett internt skämt. Men vi skrattar alltid snällt. Och vi gör det med lite stolthet faktiskt.
   Pappan i familjen, fiskegurun. Som fiskar jämt. Utom precis när isen lagt sej så det inte går att slänga ut en fluga och isen är så skör att den inte håller att gå på. Då fiskar han inte, men annars jämt, jämt, jämt.
   Den här speciella gången hade han suttit ute på isen för sjätte dagen i rad med fiskekompisen Calle. En del dagar hade termometern krupit under 30-strecket. Men inget hindrade när isfisket var som bäst. Tror till och med att han i sömnen kände när rödingen nappade och inspirerade till ännu en dag på sjön.
   Men för att orka hålla ut från tidig morgon, tills det började skymma på eftermiddagen, krävdes energi. Inte så kul med hopfrusna mackor med ost. Lite tröttsamt att alltid värma korv. Varm nyponsoppa mättade inte så mycket. Inte kaffe heller.
   När han kom hem med ryggsäcken full med stor röding, log han lyckigt. Nu skulle vi få se. Nej, det var inte fisken han ville visa. Ur ryggsäcken plockade han fram ett tomt skrövligt paket med varma koppen, sparrisoppa, och höll fram det mot oss. Jo, den här hade Calle haft med sej och bjudit på och förpackningen hade våran fiskare tagit med sej hem, för att kunna köpa samma soppa. Varmt, mättande och gott.
   Vi tittade förundrat på honom. Jaha? Och när han började visa hur man bara skulle hälla hett vatten i en kopp och sen hur enkelt som helst röra ner pulvret. Ja, det var då som jag förstod att jag bodde ihop med Crocodile Dundee. Ååå vad vi älskade honom.
   Det bara gick inte att hålla sej för skratt, när vi förstod att familjens kock hade gjort århundradets upptäckt. Han som kommer från en familj där man lagade all mat från grunden. Där bären plockades, rensades och kokades sylt eller saft av. Där han hängde på sej geväret, gick ut i skogen sköt sin tjäder, lät den hänga, snodde den och sen stekte den i ugnen, och tog vara på skyn, redde den och kokade en sås. Där han drog upp sin fisk, rensade den, saltade in den och dagen därpå gjorde en god fiskgryta. Och tog reda på fiskrenset och kokade en fiskbuljong på det.
   Han som lagade all mat genuint och grundligt, förstod ingenting. Visste vi sen förrut att varma koppen fanns? Att man kunde fixa soppa så?
   Men man får skratta. Om man gör det snällt. Man får skratta om man skrattar med och inte åt. Och det som är så fantastiskt är att han är så mycket smartare än alla livsmedelsbluffar, för han kan laga mat utan fusk, utan konsistensgivare, förtjockningsmedel och färgämnen.
   Ja, det är med mycket kärlek vi skrattar, när någon pratar om "varma koppen".