Jag minns känslan av att vakna upp på juldagen. Tomten hade gjort sitt besök. Ett helt år till nästa gång. All förväntan var över, alla paket var öppnade.
Men också glädjen över bokhögen som låg bredvid min säng. Doften av badskummet. Ett kuvert med pengar. En fin tröja (en aldeles egen, inte ärvd efter storebror :D ) Kanske en chokladask. Jag hade till och med sparat julklappsetiketterna som suttit på paketen. Små vackra med olika handstiler och glitter på endel.
På juldagen stod det bär och tinade på våran köksbänk. Mammas rikedom jordgubbar, hallon, blåbär, hjortron, svarta och rödavinbär. För då var det släktmiddag och det var alltid bär och glass till efterrätt. Det var före strösslet och chokladsåsens tid. Men tjock vispad grädde i en skål hörde till.
Vi var tre barn, min bror, min fyra år äldre moster också jag, som kröp runt under borden och lekte. Bland det mest spännande var att titta om vi kunde se något av tanternas underbyxor. "Tanterna" var runt fyrtio år, och deras trosor hette underbyxor. Med lite nostalgi och med mycket värme minns jag mina barndomsjular.
Jag har tagit med en del av mina gamla traditioner, i mitt vuxna liv, men skapat många egna.
Dopp i grytan, det är mitt mesta, bästa matminnet, som jag har. Varje julafton har jag doppat vörtbröd, lagt på en ostskiva och sen senap på den. Det var våran lunch hos min faster och farbror klockan tio på julaftons förmiddag, fast då var det förstårs skinka till doppebrödet. Oftast är jag numera ensam om att doppa mitt bröd, ingen vid vårat julbordet vill ha det. Men det gör inget. För hos oss är det viktigt att alla får precis det de vill ha. Ibland har det till och med funnits "fyra små rätter", för att någon önskat det. Och pizza.
En egen skapad tradition, blev när våra barn var små, och vi varje kväll i december hade en egen liten julstund. Vi myste ihop oss i sängen på kvällen, och tog fram en ny bilderbok om tomten och julen. Nästan som en adventskalender fast utan luckor. Små fingrar som pekade och våra älskade ungar som nästan berättade mer för mej om sagan, än det som stod i boken. Och massor med kluriga frågor, ja det är sådant jag sparat längst in i mitt hjärta. Boken om Sill-August och gubben Granström, det var favoriten det.
Vi hittade också på nyårspresenten. Den vi gav på årets sista dag. Av två anledningar. Det fanns något mer att se fram emot, när julaftonslyckan var över. Och det var rea i mellandagarna...
I år ska jag också ge en nyårsgåva. Kanske ska jag införa det igen i mitt liv och i lilla Isabells liv. Det är så kul att få ge. I år är hon aldeles för liten för att bry sej. Men när hon blir större och vaknar den 25:e december, så vet hon att det snart är nyår och än finns det lite julmagi kvar, precis som mina numera stora barn tyckte.
Nu ska jag slå in det jag köpte i London till henne. Och det blir inte i julpapper, nej för det är ju ingen julklapp utan en nyårsgåva. Det är skillnad det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar