Underbar och älskad av alla.

Ibland blir man bara så glad. Så där riktigt så ögonen tåras. Det blev jag när jag lyssnat på Martina Haags föreläsning. Egentligen blev jag glad av två anledningar. Först av hennes ord och sen efteråt...
   Nää, livet är inte kört fast man går ut 9:an med usla betyg. Fast man mest suttit och längtat bort från lektionerna. Längtat efter att åka moped med den snygga killen. Heldre gått på systemet som 15-åring och köpt ut, och sen festat runt. Struntat i skolan totalt.
   Nää, det är inte kört, det är hon ett levande bevis för.
   Föreläsningen var egentligen för arbetssökande. Inte för strulputtar, utan för aldeles vanliga arbetslösa, men även för  vuxna som vill ändra kurs mitt i livet. Men allra mest för yngre.
    För mej var det Martina som drog. Ville höra och se hennes entusiasm. Höra henne berätta om sin längtan efter någon att höra ihop med. Om sitt självförtroende som svajade. Det jobbiga med att ingen tror på en. "Men Martina alltså, du vill bli skådespeleska... men ärligt hur många filmer har du varit med i de senaste tio åren?"
      Hennes budskap var, håll fast vid din dröm, även om ingen tror på dej, fortsätt tro. Formulera för dej själv och andra vad du vill ha, vad du vill göra. Önska av livet och du får vad du önskar.
   Ja, för hur ska någon veta vad du önskar om du inte säger det högt?
   Hon fortsatte med att berätta hur hon fick sin önskan uppfylld. Inte raka spåret, men med en stor gir som författare innan hon klev upp på scenen och spelade huvudrollen i en film om sitt eget liv. Häftigt!
   Blev så glad åt hennes ord. Jag har också drömmar, fast inte om att få ett jobb. Jag tror som Martina, att man får det man vill, om man önskar. Att man ska vågar önska och tycker att man är värd att få det man vill ha.
   När föreläsningen var slut, hade hon givetvis med sej böcker. Det är då jag blir så rörd. Med ett leende säger hon, att inte kan hon som varit arbetslös så länge och vet hur det är att ha dåligt med pengar, ta betalt här bland alla arbetslösa. Nej, alla som inte har ett jobb kan ställa sej i kö, så ska det få en bok gratis, så långt de räcker. Blir de några kvar så säljer hon, till de som har råd att betala. "Så underbar och älskad av alla."  Hon är precis som titeln på en av sina böcker.
   Kön är lång, så jag går ett varv bland alla godisstinna montrar. Strosar runt tills jag ser att kön nästan är slut. Kanske har jag sådan tur att det finns en bok kvar, till mej som kan betala för mej?
   Nej, den sista eller är det den näst sista, får en lång färgad kille. Han trycker den mot sitt bröst och sträcker på sej. Det är hans stora, lyckliga leende som får mina ögon att tåras. Jag kan dela hans känsla, tänk att få en bok av författarinnan själv. Att hon inger hopp om framtiden. Kunde hon resa sej, fixa ett jobb och ta med sej sin godhet, så nog fanken ska han göra det också. Han kan bli precis vad han vill. Jag ser det i hans ögon och i hans leende.