Brevväxling

Idag kom det ett brev till mej. Ett vackert handskrivet brev. På framsidan letar sej små blå förgätmig runt som en krans. Kuvertet är grönt och det är också tryckt som ett gammaldags bokmärke på det. Jag vet vem det är ifrån, Ester min brevvän. Smaka på det brev vän, en vän som man växlar brev med.
   Läckra glada frimärken, två stycken, en glasstrut och en glasspinne. Om jag inte redan visste så skulle jag kunna utläsa att hon är naturmänniska, för hon har klistrat på ett brevmärke från WWF, en säl som ligger och solar på en klippa.
  Tänk att ha en brevvän i dessa data och mobiltelefoners tider.
   Jag blir så glad för hennes brev. Personliga, genomtänkta, långsamt skrivna, långsamt skickade och så vackra.
   Idag innehöll de en överraskning. Hon vet att jag sparar på godispåsar. Sånna där man fyller smågodis i.
   Det började som ett litet skämt, när jag hittade några påsar som blivit kvar efter en julgransplundring. Så små, men så var de i mitten på 1990-talet. Jag jämförde de stora påsarna som karamellkungen vill att vi ska ösa i nu till jul och påsk. Det var så det började. Sju olika påsar hade jag när min jobbarkompis Mattias hittade ännu en ny till mej.

   I april 2009 var jag på "Choklad och lakritsmässan" och lyssnade på Thomas Hedlund när han berättade om sin bok "Godis åt folket". Kunde inte annat än gå fram till honom och prata. Jo, han hade skrivit i sin bok just om de små godispåsarna som blivit så stora. Det blev ett roligt samtal.
   Min samling har växt och de mest otroliga påsar har kommit till mej, på lite olika sätt. Jag kan villigt erkänna att de från Paris har gett mej lite oro. Får påsar i plast finnas med? Ja, jag bestämde mej för att de räknades för att de var den allra häftigaste designen på dem.

   Idag har Ester skickat tre gamla rariteter till papperspåsar. Hon hade varit på loppis och frågan är om de här inte slår påsarna från Paris med hästlängder. Årtalet vet jag inte men det står tryckt  "Hasselqvist Hjo Tel. 34 och 50" på den ena. "JOH:S PERSSON tel.52-Getinge" är tryckt på den andra. Den tredje är nog vackrast av dem alla, brun botten, nej den går inte att beskriva... För mej är det solklart att de räknas som godispåsar fast de inte skulle ha fyllts med dagens smågodis. Snarare bröstkaremeller eller polkagrisar.
   För mej har mitt samlade gett mej många roliga stunder. Den tar så liten plats och det är så spännande att gå in i en godisaffär och det är då, bara då som jag köper smågodis när jag finner en ny påse, aldrig annars.
   Och det är inte så dumt att att bli ihåg kommen av sina vänner när de ser något sött och gott.