Bordsbön

Bordsbön. Så strängt. Så gammeldags. Så religöst.
   Välj själv. Det kan ju vara precis tvärt om.
   Läser om författaren Alexander Ahndorin och hans möte med en japansk flicka. När alla andra slängde sej över maten knäppte hon sina händer och bad en bordsbön, innan hon åt. Han tyckte att det låg sådan värdighet i det, att hon utstrålade något särskilt när hon tog sej tid att stanna upp. Det gjorde stort intryck på honom.

   Jag tror att det ligger mycket i det. Att faktiskt stanna upp. Känna tacksamhet. Att förstå sammanhanget.
   Jag har rest i andra länder där inget tas för givet. Där man inte står på ICA eller Coop och gnäller över att det är så svårt att hitta på vad vi ska äta till middag. Där funderar man, har vi något att äta idag?
   Vi som lever i ett sådant fantastiskt land att vi har mat varje dag, borde känna tacksamhet och inte bara ta det förgivet. Vi borde känna medkänsla och sympati varje gång vi gör ett val i affären. Veta vilken skillnad  det gör för en kaffeodlare i Brasilien eller Kenya, beroende vilket kaffe vår hand sträcker sej efter, ekologiskt utan gifter eller... Veta vilken skillnad det är för ett litet barn beroende vilken cacao vi väljer, om det är ett fairtade märkt paket så vet vi att det inte är en barnslav som plockat frukterna.
   Vi borde stanna upp och inse det stora med att vi kan odla, att vatten och sol tankar in de nyttigheter vi behöver, gödslat med kompost så är samspelet perfekt.

   När jag nyss var på en resa till Turkiet, njöt vi av de vackra uppläggningarna på våra tallrikar. Grönsakerna var vackert skurna och komponerat smakfullt runt kanterna på våra väl tilltagna tallrikar. Tänk att någon hade stått i köket och gjort detta konstverk åt oss. Och pricken över i var den så otroligt vackra fågel utskuren av en aubergi, som vakade över all mat. Bara det är väl värt att känna tacksamhet för. Istället för att bara tacka kyparna för den goda och fantasirika maten, bad vi faktiskt att få prata med kockarna och tala om hur de berikat vår resa.  De blev så glada.

   Jag tänker ialla fall börja med en lite meditativ stund innan maten. Känna tacksamhet, stillhet och ro. Titta på maten och njuta en stund av doften. Och veta att de val av matvaror jag gjort har haft betydelse för andra. Och för mej - Du blir ju faktiskt det du äter.