Wednesday, December 7, 2011.

  Så märkligt det blev. Satt och letade runt på tv-kanalerna ikväll. Och plötsligt var jag fast i Jamie Olivers matlagningsprogram. Där var det mat, barn och juldekorerat. Charmigt som bara han kan ha utan att det blir fånigt.

   Han är också den som kan plocka med sin snart 92-åriga mormor och sina spjuvriga döttrar och alla vispar runt i smeter och röror. Och provsmakar och ler. Utan att det är fånigt.

   Hans döttrar var med och gjorde pannkakor. De knäckte ägg och mätte mjöl och mjölk. Till de rev de päron. Hhhmmm, lite annorlunda men kul.

   Då kom jag på att jag köpte en bok i London, Jamies "recipe yearbook,"  ja, nu är det ju så att han är så känd att hans namn inte stod där på framsidan, det räckte med ett foto på hans leende ansikte. Och jag minns att jag nästan inte kunde välja bland alla reaböckerna. Ville ha alla, men det blev just den här jag köpte.
    Letar fram den och det är då jag upptäckte hur märkligt det blev.

   Just i den enda receptsamling som jag köpte, så finns "one-cup pancakes." This is a great recipe to make whit the kids.
   Nä men, precis de pannkakor han och hans döttrar aldeles nyss visat på tv hur de fixade tillsammans.

   Och det märkligaste av allt. Ur boken trillar ett urklipp från tidningen Metro i London. Det handlar om just Jamies mat. Jag rev ur det för att läsa det vid ett senare tillfälle, och lade in den där den givetvis passade bäst.
   Jag läser högst upp på tidningssidan Wednesday, December 7, 2011.

   Lite märkligt att jag skulle bli påmind just idag, precis ett år efteråt.
   Så nu ska jag krypa ner i min säng och tänka på min vistelse där, med min allra finast dotter. Och på allt kul vi hann med.

   Och jag måste bita mej i läppen för att inte skratta högt och väcka de som redan sover, när jag tänker på vår vilja att var snäll och dela ut kakor till Londons uteliggare.
   Inte ens polisen ville ha dem... (Kakorna alltså.)