Tänkt skriva något kul om när jag var på gymet idag och gåmaskinen jag gick i blixtrade till, displayen lös orange innan den släcktes ner och skärmen blev svart. Om att den inte gick att stänga av, utan bandet det bara snurrade vidare tills de drog ur sladden. Nej, jag blev inte ersättnings skyldig utan det skulle gå på deras service konto. (Här skulle det funnits en smile-gubbe som blinkade med ena ögat.)
Ja, jag tänkte skriva om elektriska saker som går sönder när jag rör vid dem. Sladdar som brinner av till hårfönar och strykjärn. Dammsugare som brinner upp. Bibliotekskort som plötsligt förvandlas till Visa-kort. Glödlampor som exploder. Avmagnitiserade cd-skivor. Biljett incheckningsapparaten som tvärdog, när jag förde in min biljett.
Ja, det är sånt jag lever med.
Men jag gör inget roligt av det. För jag kom plötsligt på vad en kvinna sa till mej när vi pratade om elektricitet. Hon sa, "Försök komma ihåg vad du tänker på när sådant händet."
Jag tror inget alls. Absolut inget alls. Söker ingen förklaring. Har bara accepterat att så här är det. Och att många säger; "Inte nu igen..." När det blinkar och blixtrar runt omkring mej.
Just idag vet jag vad jag tänkte på. Precis när det blixtrade till och jag fick en stöt, så vet jag vem jag tänkte på.
Och jag skriver också Grattis på födelsedagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar