Vad jag är duktig.

   Vaknar när solen letar sej in i glipan på gardinen. Sträcker på mej men ligger kvar en stund. Kurar ihop mej under det fluffiga täcket.
   Ligger stilla mellan dröm och vaken. Fem minuter, en kvart eller en halv timma spelar ingen roll.
   Till slut säger min mage åt mej att kliva upp och koka gröt.
   Dukar på det lilla bordet på balkongen. Gröt med torkade aprikoser och mjölk, en mjölk som smakar sött, mycket sött. Ett glas apelsinjuice. En hård smörgås med färdigskivad ost och marmelad till det. Och två kaffekoppar med te - för det finns inga stora tekoppar här.

   Lutar mej bakåt i stolen och lägger upp mina fötter på en annan stol. Tar fram min bok, den som jag inte riktigt trodde på, men som jag packade ner lite som reserv.
   Njuter av solen som sakta väcker den lilla byn. Njuter långsamt av min frukost och letar mej in mellan bokens blad och finner att en spännande värld växer fram.

   En timme är lagom, lagom länge för frukostätning, lagom länge för min rumpa i den inte allt för bekväma stolen. Och lagom innan solen står för högt på himlen och gör min morgonpromenad aldeles för het.

   Jag går en halv timma. Åt olika håll varje morgon, men alltid med början genom olivlunden och förrundras över att grenarna håller för mängden gröna oliver som tynger ner dem.
   Tittar på granatäppelträden med dess stora vackra frukter. Och fikonträdet som ger skugga under väldiga blad.
   Pelargonier och hibiskusar visar sin prakt och får mej att le åt dess småkusiner hemma i mitt fönster.

  Efter en halvtimma vänder jag, går barfota tillbaka i havskanten. Tittar ut mot ön om jag ska se några av de unika kir-kir getterna, men inte idag heller.
  Solen börjar bli het, riktigt het nu och väl hemma igen tar jag en sval dusch. Sval för att jag vill det. Sval för att varmvattnet inte kommit än.

  Dukar fram juice, mackor och pålägg. Och givetvis frukt, innan jag väcker mina fina tonåringar. En ny spännande dag att upptäcka tillsammans.
   Ett snabbt beslut en torsdag i slutet på augusti tog oss till Kreta på fredagen. Till ett underbart hotell och en härlig vecka att värma oss i. Och värma oss i minnet av den när höstrusket och snöstormarna kommer.



   
  Nu när jag städade fann jag det här dagboksblad från 2006.Som jag skrivit av här ovan.
  Och jag är så otroligt glad att jag ofta skriver ner mina upplevelser, både tankar och känslor.
  Just nu rusar lyckan igenom min kropp.Vilken fantastisk resa det var och vilka fantastiska resekompisar jag hade med.

  Vill tacka mej själv för att jag är så duktig på att skriva ner betydelsefulla händelser i mitt liv. Nej mitt liv går inte i repris, men ändå lite just nu, när jag minns...