50-års kick låter väl bättre än 50-års kris. Enligt min son så har jag det. En kick mitt i livet... eller kanske inte riktigt mitt i då, men ändå. Ja, möjligtvis kick men inte kris.
Det är härligt att kicka igång på morgonen. Ta på sina nya röda glasögon, med pärlor på. De tar jag på om jag vill känna mej rättvis och medmänsklig. Annars tar jag de nya gröna, de också med små pärlor på. Då tänker jag mest miljövänligt, både globalt och på det i min närmsta närhet.
Idag blev det de röda. Tittade på min lönespecifikation och undrade varför jag ska betala så lite skatt på min lön? När andra blir utförsäkrade, när de bevisligen är sjuka och inte ens kan gå ner på arbetsförmedlingen och skriva in sej, för att söka ett jobb de inte orkar med. Var har solidariteten tagit vägen? Imorgon kanske det är jag som inte kan jobba. Då kanske jag krisar.
Susade iväg idag till Paradiset, med sonen som privatchaufför, i min nya bil. Han skottade snö och jag tittade på.
Jag hade överseende med rådjuren som ätit av mina svarta och röda vinbärsbuskar. Jag tänkte så här, kanske jag inte behöver gele till höstens rådjurssadel, den liksom redan ingår, inbyggd på något sätt. Så ät ni, mor med tre kid.
Ja, jag tycker om att 50-års kicka, livet blir så variationsrikt. Sonen tyckte det var pinsamt att sitt på en parkering och fika, med alla människor som kom och gick runt om oss. Trots att det var varm och gott inne i bilen och -16 grader ute. Det är sånt som inte är pinsamt då man passerat femtio. Föreslog att vi kunde vinka lite till de som tittade mest på oss. Då startade han bilen och vi for därifrån. Ja, han är inte där än... han får nog sina kickar på andra sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar