Ibland är livet som ett glas.
Vackert att titta på. Njutningsfullt att vila läpparna mot. Underbart att fylla med det som retar smaklökarna.
Vad man ska komma ihåg är att det är skört, så skört.
Håll det varsamt. Smek det med både handen och blicken, men krama inte sönder. Tappa inte.
Det är så lätt att handskas ovarsamt och tillfoga sprickor eller slå ur en skärva.
Var rädd om ditt glas. Och var rädd om andras.
Det mesta går att laga. Men den som sitter med en miljon skärvor efter ett duralexglas vet att det är omöjligt. Totalt omöjligt.
Så var försiktig med hur du hanterar ditt och andras dryckeskärl.
Fyll det med härlig frisk vätska och skåla varsamt med din vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar