Att få flyta med havets hjärtslag.

   Det sägs att havet är fullt med brännmaneter. Det sägs att havet är aldeles för kallt att bad i nu, för att det har regnat så mycket. Det sägs att nej, man ska inte bada nu.
   Jag har hört, men valt att inte lyssna.
   Min kropp gjorde ett aldeles eget val. Den sa till mej att jag orkar inte med en lång kall vinter om jag inte får tanka in havets energi. Saltvatten måste få tränga in i varje por. Måste viktlöst få flyta med havets hjärtslag.
  
   Jag låtsades att jag inte hört om maneterna. Stängde av när kylan nämndes. Lät min kropp bestämma. Gav den vad den ville ha.
   Och här sitter jag nu. Lycklig. Saltdoftade. Förberädd tills vintern kommer. Och vet att jag orkar. Orkar med mörkret och kylan. Vet att jag kommer att glädja mej åt den första snön, när den kommer.

   Och jag vet att jag ska lyssna till mej själv. Min kropp vet vad den behöver.