Något jag säger till någon är något de kan bära med sej hela livet

  Ord är märkliga. Var för sej är det bara lösryckta. Ensamna utan sammanhang. De kan vara vackra, intetsägande, hårda, flerbetydande, känslosamma eller laddade.

   Ett enda ord kan betyda så mycket. Man måste vara varsam hur det används.Vad man säger och hur. Ord kan såra. Och ord kan fylla någon med hopp. Ord kan få så stor betydelse i någons liv, att livet självmant avslutas. Vi har ansvar hur de används och vilket tonfall de skickas iväg med.

   Tänk, nyss låg jag på ett vandrarhem i London och pratade med min dotter. Hon berättade vad jag sagt när jag kommit hem från första föräldraträffen, när hon skulle börja ettan. Hon mindes exakt det jag sagt och hon mindes hur glad jag lät. Jag hade glömt, men när hon påminde mej så kom jag ihåg.
   Då mindes jag också att jag sagt precis det samma till några föräldrar på väg hem, den kvällen. Och jag mindes deras svar, kort och hårt "vad är det för bra med det???"

  Med ett litet lyckopirr i magen gick min dotter för att träffa sina blivande klasskamrater. Några kände hon sen förrut. Andra var aldeles okända barn. Och tänk att det där lyckoflaxet som snurrade runt inom henne var för att hennes mamma berättat att två av barnen kom från andra länder. Hon skulle få ta del av andra av kulturer, andra språk, andra religioner och lära sej om andra maträtter.

  Jag låg i min säng på vandrarhemmet och var så tacksam för hur jag använt orden. Orden jag glömt att jag sagt till henne då en gång för länge sen. Och jag insåg att det jag säger till någon är något de kan bära med sej hela livet. En svindlande tanke över vilket ansvar det är att tala.