Glädjeskåp.

   Min kreativa ådra har sovit. En djup och lång törnrosasömn. Men nu har den börjat sträcka på sej, hörde jag inte en lite gäspning?
   Känner hur lusten kommer tillbaka, lite trevande osäker, det var länge sedan. Men den finns där.

   Jag tror att det var min rosa gardin i vardagsrummet som lockade först. Istället för att köpa en ny (den är förövrigt ärvd från min väns syster) så kom idén att skriva med textilfärg på den. Jag kan vila i min lilla tanke på hur kul det ska bli och fint. Men därifrån till handling...
   Den kommer att bli fin, jag vet!

   Sedan var det det lilla fula sängbordet som var halvvägs i soporna. Jag ska måla det och klä det med, ja vad det nu heter, det franska vackra ordet (papper och lim och sedan lack.) Precis så ska det bli, vackert, eget och praktiskt.

   Mitt stora grå skåp i hallen, ska bli ett glädjeskåp, både på ut och insidan. En liten början finns, jag har delat upp hyllorna och börjat fylla dem med det som är lycka i mitt liv.
   Den stora hyllan har blivit ett skafferi, med blått hyllpapper. Där finns konserver av alla de slag, oöppnade förpackningar pasta, ekplankor och kryddor. Mat är lycka. Och ett skafferi har varit en dröm. Mitt skafferi, annorlunda än min mormors och farmors, men det är en uppfylld dröm.

  En liten hylla, som nog måste utökas till två, är min resehylla. Allt är samlat, klart för avfärd. Bagageband, hänglås, hemförsäkringspapper, pass, gula kortet, frakta-hem-olivolja-påsen (uppblåsbar i plast), sidenlakan, resetandborste + tandborste, resekudden. Det börjar bli trångt där.

   Skrivhyllan där det trängs behagfulla pennor, vackra block, fullskrivna kollegieblock, mina vänners böcker som gått i tryck, urklipp lite charmigt i oordning (charmigt enligt mej i alla fall). Där finns mina ord. Både glada och sorgsna. 

   I mitt grå skåp finns det som är jag.
  Och snart ska jag ta en pensel och göra skåpet till ännu mera jag. Turkost på utsidan kanske?