Vilket märkligt liv jag lever. Det går ut på att hålla igång mina elektroniska prylar. Sladdar och laddare finns i en särskild låda i mitt kök.
Ibland är det min telefon som bedjande ber mej, "om du inte laddar mej så försvinner jag ifrån dej."
Andra gånger är det min surfplatta som vädjar till mej, "håll mej vid liv."
För att inte tala om min kamera, som drar in sitt objektiv och vägrar vara med på slutet, den bara lägger av och kröker in sin långa snok och viskar; "håll reda på dina minnen själv du...""
Vad som ofta glöms bort är att ladda sej själv. Att precis som sina elektriska prylar, ligga alldeles still, tanka in energi för att orka. Innan error börjar blinka.
Kanske laddas vi av olika energier. Olika vilolägen.
Jag vet att mina måsten är naturen, självvald ensamhet, musik, havsvatten och röd sand. Letar jag så finner jag mera själsfrider.
När jag vaknade idag, tänkte jag genast; "när måste jag upp, när börjar jag jobba?"
En underbar stilla frid, från tårna till hjässan; "jag är ledig, riktigt ledig i över en månad."
Jag kurade ihop mej under täcker och smakade på ordet "ledig."
Jag ska låta mina tankar vara vackra. Låta oro och måsten befinna sej i en annan värld. Jag ska lyssna till bra saker och tanka in tills det svämmar över och då ska jag fortsätta och låta det flöda runt mina fötter, vandra upp över anklarna... ja, hela jag ska befinna mej i mitt eget lugn-och-ro-hamam.
Jag ska byta kultur. Jag ska byta överflöd mot enkelhet. Jag ska byta inrutad vardag mot tidsfria dagar. Jag ska byta snö mot sand, januarimörker mot ekvatorsol.
Ja, det är så det sägs att har man trampat i Africas röda sand, så längtar man alltid dit. Man har den alltid mellan tårna, i själen, i sinnet...
Så då är dä väl bar å åk då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar