"Den store snälle svensken"

   "Den store snälle svensken," ja så kallas han Peter Stormare. Jag lyssnade på en intervju med honom, och han bekräftade att så var det. Han sa det inte drygt eller överlägset. Bara att så var det.
   Intervjuaren bad honom förklara. Jo, hans livsfilosofi var att den som kokar hans kaffe vid filminspelningarna idag kanske är den som fördelar filmrollerna imorgon. Svårare än så var det inte.
   Karma kanske vissa kallar det. Ge vänlighet och du får vänlighet tillbaka. Och ve och fasa tvärtom också givetvis.

   Jag känner också "en stor snäll svensk."  Just nu håller han på att leta en reservdel till min dator. Till min lilla rosa bärbara som vägrar starta. Jag har tydligen själv varit lite hårdhänt och förstört den, tre veckor efter att garantin slutat gälla.
   Och inte nog med det, sen tänker han skruva upp den och byta ut den trasiga plastbiten. Ja, kanske inte riktigt så enkelt, först måste ju reservdelen hittas någonstans.
   Jag hade inte riktigt räknat med så mycket snällhet när jag frågade vad han trodde att det var för fel. Jag hade tänkt mej ett konstaterande vad det kanske kunde vara och vart jag skulle vända mej för att eventuellt få den fixad.

   Det märkliga med snällhet eller karma är att det skickas vidare. Och bara för att jag var så glad över att kanske få min data lagad så var jag snäll mot någon som kände sej ledsen och ensam. Vi delade en stund tillsammans och fann att vi hade ganska kul ihop. Något jag kanske inte gjort om jag inte varit så glad. Och jag vill tro att han i sin tur skänkte sin snällhet vidare, för att han för en stund känt gemenskap och funnit skrattet igen... åtminstonde för ett litet tag.