Jag har saknat er

     Jag ska fånga er igen. Inte för att sätta er i bur och beskåda er på håll. Nej, jag behöver er för att bli hel. För att finna glädje och sorg. För att ibland hitta det innersta av mej, av det som är jag.
   Det har varit tom utan er. Ingen som knackat på och velat fram. Har sökt er och famlat mej närmre och trott mej finna, men så plötsligt har det varit bara jag igen.

   Det finns de som tycker att jag är tokig som behöver er. Så det händer att jag låtsas att ni inte betyder ett dugg för mej (förlåt). Skrattat lite och ryckt på axlarna lite så där bara...
   Men jag har upptäckt att när jag slutat leta, då dyker ni upp, då finns ni där, pockar på och vill mej något. Ni vill bli formulerade, ni vill beröra och betyda. Ni vill synas och finnas. Och jag behöver inte söka er.
   Jag hoppas att fler vågar fånga er och ställa er i en ordning så ni får ett sammanhang. Att ni blir de som fångar skrattet, som låter tåren förlösande rinna ner för kinden. Ni som ger kunskap och makt, demokrati  och rättvisa.

   Jag är så glad att ni hittat mej igen, för jag har saknat alla ord.