Jag som samlar på godispåsar. Papperspåsar som man öser smågodis i. Och är fortfarande så förrundrad över mångfalden på dem. Hur många olika har jag nu?
Jag minns den där gången i Paris, när jag tydligen inte hade så stora problem i mitt liv, så jag måste skapa mej lite oro. Jag stod där och visste inte hur jag skulle förhålla mej till påsen i godisaffären. Den som jag nyss fyllt med små gelegodisar.
Den var så vacker med pastellhjärtan på. Men fick den verkligen vara med i min samling? Den var ju av plast! Gilldes det?
Efter stor vånda så bestämde jag mej för att okey då, den fick vara med. (Troligtvis för att den var så vacker och att den var från Staden, Staden i mitt hjärta.)
Ja, nu hade jag samma vånda. Känner hur smått och fjuttigt det låter. Men gilldes det om jag cyklade på gymmet? Var det inte gå "Gå-på-gåbandet-till-Umeå", som gällde?
Jag har stannat länge nog nu vid Gålsjöbruk. Jag har pluggat in mej på stället som Lars Stridsberg satte på kartan 1693. Och hur han utvidgade sitt bruk med ännu en stångjärnshammare 1701. Jag har läst om svårigheterna 1714 under krigsåren. Om bränderna.
Jag har lärt mej om kyrkobyggen och framför allt om Hans Biskop från Kronoby i Österbotten, Finland. Hur han byggt åttkantiga kyrkor så även vid Gålsjöbruk.
Jag vet att numera kan man bo, fira bröllop och ha konferenser på bruket.
Ja, jag har stannat länge på min lilla rastplats. Men nu har jag bestämmt mej för att det är aldeles tillåtet att cykla. Att fortsätta min "vandring" på cykel.
Jag tänker inte lägga ner mitt projekt bara för att min fot inte riktigt vill detsamma som jag.
Precis som i parolympics så tänker jag om lite grann. Kan jag inte göra på det här sättet, så gör jag så här istället.
Jag menar inte riktigt att jämföra mej med toppidrotts män/kvinnor. Jag bara gör som de. Lite annorlunda.
Vägen jag cyklat nu i ett par mil, är kantad av sjöar, men består mest av skog och några enstaka hus. Det känns nästan som den sista orörda vildmarken. Och jag trivs där i min egen takt, funderande på de ortsnamn jag nyss passerat. Grätnäs? Vem grät där? Eller är det felstavat och skulle egentligen heta Grötnäs, men det blev lite fel när de gjorde kartan 1843?
Det är sådant jag roar mej med just nu, att fundera på oviktiga saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar