Undrar ibland vad smärta är. Och hur hjärnan tolkar det, i olika situationer. Olika dagar, vid olika händelser.
Jag tror att man ska passa sej för att säga, lite föraktfullt "jaha, nu går det minnsan bra att vara ute och gå, igår gnällde han när gräset skulle klippas. Då kunde han inte..."
Det är också märkligt hur min hjärna styr mina tankar. När jag har ont, alltså ont, kanske inte värstaste ont, men den mest tärandes onda. När kroppen aldrig får vila och känna sej som i ett gult harmoniskt skimmer.
Då styr min hjärna om mina tankar. Om jag inte är observant och motar bort det smutsiga som blandas i mitt glas när jag doppar penseln i vattnet till mitt livsakvarell, så blir mina tankar just så smutsiga.
Jag orkar inte vara positiv, orkar inte tro på det goda. Orkar inte med mej själv och absolut inte andra.
Läkaren undersökte min fot, tittade, klämde och frågade. Jo det gjorde ont där, ja när han tryckte där gjorde det jä..... ont. Mmm två månader och en vecka sedan. Absolut mycket bättre nu än förrut, men absolut inte bra.
Ja, ibland stod jag ut med att smärtan i foten gjorde så ont att det till och med gjorde ont innuti öronen. Det gick bra att halta fram. Det gick bra att blunda så inte tårarna skulle rinna.
Jag stod ut för att annars hade jag missade så många spännande, händelserika upplevelser.
Hjärnan liksom talade om att "det gick."Att jag klarade det.
Smärtan blev till lite starkare kontraster i konstverket - eller konstvärket kanske. Den fanns bara där och inte mer med det. Men den hindrade mej inte från att leva.
" Jag skickar dej på röntgen direkt," sa läkaren. "Sen får vi se vad som ska göras."
Medans han pratade om operation och kortisonsprutor, så sa min hjärna till mej att det där har du inte tid med. Så ont var det väl inte att jag skulle skippa min skrivarträff.
Jag lyssande till vad min hjärna viskade till mej. Och i "Björkmackaparken (som min son trodde att det hette när han var liten, för vi hade mackor med när vi varit dit och lekt) var det mysigt med en morotskaka och te. Och trevligt sällskap.
Jag undrar bara vad min hjärna sagt om jag hade haft en tråkig dag framför mej. Hade den tyckt att jag hade ondare då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar