Idag städade jag ur bilen. Ja, städade och städade, jag plockade med mej lite saker som bara låg där och tog plats.
En stor plastlåda med genomskinligt lock. En fiskeask full med jiggar, drag och ett gammalt avskavt flöte blandat med en hög färgglada jigghuvuden.
Jag blev glad och för mitt inre såg jag sommaren fisketurer. Hörde nästan vågskvalp mot båten. Kände doften av rökt abborre och kom ihåg hur det kändes att ha fyrtio lediga dagar. Vilken flash back.
Skulle jag inte kunna skapa mej en egen lyko-kickare? Att oftare minnas de vackra roliga upplevelserna i mitt liv. Att varje dag fyllas med glad energi.
Då dök tanken upp att göra att bord, ett aldeles egenskapad minnes utställning. Min aldeles personliga. I min tanke finns det redan. Men i verkligheten är det på planeringsstadiet.
Så här har jag tänkt. Gärna gamla gråa slitna brädor, ganska tjocka som det syns på att de är användna, men som fått ett nytt liv hos mej.
Skivan ska vara av glas och gå att öppna, för innehållet ska bytas ut. När mina ögon vant sej och inte längre fastnar och känner kicken av det de betraktar, ska det bli en ny utställning.
Och jag ska använda mitt bord till precis vad det är, ett bord. Min tekopp ska stå där. Det ska ha lagom höjd för att mina fötter skönt ska vila där, när jag tittar på en bra film.
Bara tanken gör mej fylld av energi. Så många upplevelser som jag glömt bort men som kommer till mej när jag ser på ett foto. När jag tittar ner i en fiskelåda. När jag ser min samling med smågodis-påsar. När jag tittar i min hylla med te, honung och rapsolja.
Men idag skulle mitt bord varit fyllt med foton, ett par ljusblå sockor, en grön mjukishund och en liten flodhäst. Och ett tänt ljus skulle ha stått uppe på glasskivan.
Inte för att jag någonsin skulle glömma Dej. Men för att det är Din födelsedag idag.
Jag minns lyckan av att för första gången titta in i Dina mörkblåögon. Och känna Din doft.
Grattis älskade, älskade Du.
Jag ska fortsätta att se mitt bord framför mej, riktigt känna efter allt minnesvärt. Allt som får mej att må bra. Tänka ut hur kul det ska bli att designa under mitt glaslock.
Man ska inte fastna i minnen, men de finns där och formar mej. Och de som får mej att le, dem vill jag ha kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar