Det börjar gå trögt det här. Att börja gå igen. På träningsbandet.
Men idag ska jag prova. Bara en liten kilometer. Och inte tänka när jag står där, "Det här gick ju lätt jag fortsätter." Om det nu gör det, vill säga.
Jag har bestämt mej för att inte deppa. Inte tycka att allt är som en tjock grå filt, bara för att jag inte kan rusa fram som jag är van.
Jag kan ju så mycket annat...
Vad då? Tänkte jag skriva (och skrev det också.)
Här är min se framemotlista;
En kilometer på bandet. Bara för att komma igång.
En kilometer väntar på mej i badhuset också.
Överväger en fotokurs, nu i vår.
Sortering av mina böcker och det innefattar ett glatt adjö till många av dem.
Och min födelsedag! Inte för att den är så speciell. Men den är min. Funderar att spendera den på relaxen. Men en bok, en morgonrock och en god sallad.
Hoppas att det är riktigt kallt så jag kan gotta mej i en varm bassäng och ändå känna kylan bita i kinderna. Kanske lite kalla snöflingor som sakta dalar ner på mej som pricken över i:et.
Min pilgrimsvandring har inte bestått av så många metrar på sista tiden. Men dessto mer tankar.
Och något som slagit mej är att så många människor som slaviskt följer massor av serier på tven.
Varför lever de inte sina egna liv?
Och om det nu känns som om jag hade en grå filt över mina axlar, så ska jag brodera dit lite oranga blommor idag, för att få det lite färgglatt omkring mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar